Saker och ting är inte eller blir inte alltid som en föreställer sig. En sådan sak är min föreställning om att min farfar Emil* Leonard Spring (f. 1918) hade sin härstamning långt tillbaka i tiden från just Järvsö. Jag har ingen förklaring till varför det skulle vara så, bara att det har känts så. Han har ju alltid varit engagerad i bygden och alltid känts som en som hör hemma just där. Visserligen är han själv född i Järvsö, men hans anfäder har i princip ingen koppling till Järvsö alls, mer än att de tidvis har bott eller vistats i bygden runt Järvsö. Var kommer då Emils anfäder ifrån?

Från Järvsö eller annorstädes?

På Emils mor Karin* Ingeborg Nordells (f. 1900) sida kommer samtliga anfäder fyra generationer bakåt från Delsbo och Bjuråkers socknar. Det är först när Emils mormor Anna* Jonsdotter Timper (f. 1870) och morfar Nikolaus Kristian* Persson Nordell (f. 1875) med familjen år 1903 flyttar till Järvsö som kopplingen till byn och bygden dyker upp första gången. Emils mamma, Karin även hon född i Delsbo, närmare bestämt i Källeräng.

På Emils far Johan* Edvard Springs (f. 1895) sida är de flesta ifrån Ljusdals, Ramsjö och Ovanåkers socknar, i fallande ordning. Men redan i fjärde generationen finns kopplingar till både Ytterhogdals och Haverö socknar i Jämtlands län.

Nedan presenteras en antavla i fem generationer utgående för Emil* Leonard Spring. Den person som är utgångspunkten för en antavla benämns för proband och utifrån denna person redovisas sedan dess anor, det vill säga en persons förfäder. I släktforskningssammanhang skiljer en på anmoder (kvinnlig ana) och anfader (manlig ana), i Emils far utgör således hans mor Karin en anmoder och  hans far Johan en anfader till Emil.

Giftermål och barn

Den genomsnittliga äktenskapsåldern (beräknat för dessa fem generationer) är 26 år, varav 19 personer ingått äktenskap före 27 års ålder och 13 personer efter 26 års ålder. I genomsnitt föds det första barnet vid då makarna är i 27 års åldern, endast ett fåtal får barn före äktenskapet.

Bönder, tjänstehjon, soldater, torpare och husmän

Tänk så många olika yrkesbenämningar det fanns tidigare som vi idag inte känner till eller som inte längre är i bruk. Det är fascinerande att se hur olika individer gjorde ‘yrkeskarriär’ förr. Från bondeson till torpare och sedan bonde. Eller så var någon en soldat, för att sedan bli husman eller torpare.

I farfar Emils släkt finns det exempel på en mängd olika yrken, men det är tydligt att han främsta härstammar från bönder och soldater. Bland Emils förfäder finner vi (av de som jag har kunnat belägga) 12 bönder, 11 soldater, 8 drängar och pigor, 7 husmän, 5 torpare och 1 landbonde. Några av dessa är också samma individer som med tidens lopp fått olika roller, beroende på om de var anställda eller ägde egen jord. Vi finner även några kolare, snickare samt några som haft tjänst inom polisväsendet och kyrkan. Förutom pigorna tillhör alla dessa yrkestitlar män, trots att kvinnorna var en aktiv del i brukandet av jorden.

Huruvida bönderna var kronobonde, skattebonde, frälsebonde eller kyrkbonde har jag inte kunnat avgöra med den information jag har tillgång till idag. Skillnaden låg i huruvida bonden var självägande eller brukade någon annans mark som t.ex. kronans eller kyrkans. Skattebonden och hemmansägaren var båda självägande, hade rösträtt och betalade skatt. Landbonden var inte självägande, utan arrenderade marken den brukade. Till skillnad från torparen hade landbonden inte samma krav på att utföra dagsverken hos den som ägde marken.

Torparen var således inte självägande, utan arrenderade marken. Samtidigt var torparen skyldig att utföra dagsverken åt markägaren. Men även bland torparna fanns skillnader och det fanns de som hade bättre förhållande, som de som ägde djuren och sin egna möbler. Det fanns också skogstorpare som inte arbetade på markägarens gård utan i skogen.

Tjänstehjon, det vill säga drängar och pigor, arbete reglerades genom legostadgan. Ändå till slutet av 1800-talet slog stadgan fast att alla som var i arbetsför ålder och som inte hade någon annan form av inkomst skulle ta tjänst för sin försörjning. Drängar och pigor tjänstgjorde oftast ett år i taget, vilket gör att det är vanligt att du hittar anfäder som flyttar runt mellan olika gårdar en gång per år. Arbetsåret varade från slutet av oktober och ett år framåt.

I husförhörslängderna och församlingsböcker stöter du ofta på benämningen husman. Det är egentligen inte en yrkestitel, utan en benämning på en person som äger sitt eget hus, till skillnad från de som hyrde sin bostad. Förmodligen hade dessa personen sin sysselsättning utanför hemmet.

Mycket kan sägas och skrivas om livet som soldat i äldre tider. De soldater som har funnits i farfar Emils släkt har samtlig tillhört Järvsö eller Delsbo kompani. Samtliga, utom en, har levt till ganska hög ålder, vilket gör att jag skulle kunna dra slutsatsen att deras tid som soldat var skonsam. Men det är för många som det inte finns någon känd dödsorsak angiven för att dra en sådan slutsats.

Några av farfar Emils anfäder har haft förtroendeuppdrag som nämndeman och sexman. Den senare yrkestitel var kopplad till sockenstämman, och en sexman hade till uppgift att se till att det som bestämdes på stämman också förverkligades. Nämndemännen var kopplade till härads-, rådhus- eller tingsrätten, och skulle tillsammans delta i överläggningar och i beslut som fattades av rätten. Inom lagens område finner vi också en anfader till Emil som hade titeln byvaktare. En byvaktare skulle hålla koll i byn, särskilt om det förekom konflikter samt på eventuella lösdrivare.

När livet tog slut

I genomsnitt levde Emil och hans anfäder tills de var ålder av 71 år. Av de 108 personer som ingår i antavlan har 67 personer avlidit i en ålder mellan 70-89 år. För de flesta anges att de har dött av ålderdom eller ålderdomsaftyning. För vissa personer anges inte exakt dödsorsak utan bara att personen varit sjuk i ett antal dagar och sedan hastigt avlidit. Sex personer har dött av olika typer av hjärt- och kärlsjukdomar, som till exempel bröstsjukdom, slag eller åderförkalkning. Andra dödsorsaker har varit kräfta (cancer), rödsot (dysentri), spanska sjukan (influensa), håll och stygn (lunginflammation), nervfeber (tyfus), maginflammation och självmord.

Endast en av de anfäder som var soldat är noterad som avliden i annat land. Det är soldaten Nils Sköld som 1808 dör av fältfeber i Uleåborg, Finland. Han dör under finska kriget. Enligt en artikel i Wikipedia dog en tredjedel av alla soldater som deltog i finska kriget av olika fältsjukdomar. Fältfeber var en vanlig sådan.

Källor

Andersson, Kent och Anderö, Henrik (1997) Ordbok för släktforskare. Västerås: ICA bokförlag.Byvaktare [2018-09-15] https://sv.wikipedia.org/wiki/Byvaktare

Finska kriget [2018-09-15] Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_kriget#F%C3%B6rluster

Högman, Hans (2018-08-10) Det gamla bondesamhället. [2018-09-15] Tillgänglig: http://www.hhogman.se/bondesamhallet.htm

Högman, Hans (2018-08-14) Namn på sjukdomar förr. [2018-09-15] Tillgänglig: http://www.hhogman.se/sjukdomsnamn.htm

Johnsson, Daniel (2017) Att tjäna som piga och dräng [blogginlägg] [2018-09-15] Tillgänglig: https://anforskning.wordpress.com/2017/12/04/att-tjana-som-piga-och-drang/

Klingberg, Ewa (2017) Vad var en sexman? [2018-09-15] Tillgänglig: https://slakthistoria.se/fragor-svar/vad-var-en-sexman

Larsdotter, Anna (2009) Pigornas slit. Populärhistoria nr. 7. [2018-09-15] Tillgänglig: https://popularhistoria.se/sveriges-historia/utvandringen/pigornas-slit

1833 års Legostadga [2018-09-15] Tillgänglig: http://jamshog.net/ovrigt/konglforordn/legohjonstadga_1833.htm

Nämndeman [2018-09-15] Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4mndeman

Släkthistoria (2015) Släktforskarskolan: Bondelivets titlar. [2018-09-15] Tillgänglig: https://slakthistoria.se/slaktforskarskolan/slaktforskarskolan-bondelivets-titlar